Allmänt

En doft av vad som komma skall.

Kära Blogg
Den här dagen bjöd på en förkänsla av våren. En av mina grannar hade hört tranorna anlända till Gyllebo och min och hundarnas vandring var alldeles underbar, i skogen, under solen.
 

På ett ställe i skogen hade skogshuggarna gjort den mest fantastiska lilla träbänk man kan tänka sig. Jag och hundarna satte oss i solen en liten, liten stund och bara njöt av nuet.
 

När våren står för dörren och solen tittar fram, lockas allt fler människor ut i vår vackra natur. På gott och ont.
Det finns människor som är mer korkade än andra. Sådana som inte begriper att man inte ska och inte får skräpa ner i vår natur. Jag blir alldeles galen och rosenrasande arg på dessa huvudlösa folk ....
 
 
Följande bilder är lovligt lånade från internätet. De gör mig så ledsen och förtvivlad ....
 
 
Tack för lånet internet.... om bara människor kunde lära sig och förstå ....

Den här vackra dagen slog jag ihop mina pärmar och stämplade ut från mitt kontor. Istället passade jag på att hälsa på mina kolleger - snickarpågarna. Just nu bygger några av dem ett förråd och carport i Baskemölla, vid det där underbara huset som vi äntligen har sålt. Pelle och Tobbe såg ut att ha det riktigt gott där i solen den här dagen. En fantastisk fredag helt enkelt.
 

På hemvägen passade jag på att titta inom på XL, min gamla arbetsplats. Det var nästan på dagen fem år sedan jag för sista gången tackade för mig och gick ut genom dörren som byggförsäljare.
Allting är nästan sig likt, som om tiden hade stannat. Nyberg har lite mer silver i håret bara. Luffis är sig på pricken lik. Madde, Anders, Henrik ... ja det är nästan bara den nya kaffemaskinen jag inte känner igen längre.
Allt känns vant och hemtamt, och det gillar jag.
Världens bästa bygghandel helt enkelt!
 
 
Det min kropp just nu klarar av är målning med små rörelser. En svagt bruten vit färg, som jag älskar och aldrig tröttnar på. Ncs: s1002-G50Y.
Renoveringen i Gyllebo går sakta, sakta framåt!
 

Efter att ha försökt att jogga min lilla runda och dystert fått avbryta, tycker jag att Ratatas text passar som dagens ord:
 
Alla mina drömmar, var blev de av?
Jag lär mig leva vidare, med det jag har.
Alla mina drömmar, som ingen tycks förstå.
Jag låtsas att jag glömt dem, och sen fortsätter jag att gå.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
#1 - - Görel:

Så hemskt! Stackars djur :(

Svar: Ja, tråkigt att djuren får lida för människors lättja.
Annika Olsson