Allmänt

Ett hopplöst fall.

Kära Blogg
Den här dagen hade jag fått en tid hos en reumatolog ända uppe i Båstad.
Det var en strålande morgon och jag hade egentligen helst varit hemma och smugit runt med min kamera ute i skogen tillsammans med Johnny och Molly.
Stefan hade tagit ledigt precis hela dagen för att köra för mig, och det hör då inte till vanligheterna.
 
 

När vi var framme i Båstad bjöd min älskade Stefan ut mig på ett "mysigt" ställe .... Statoil!
Nåväl, kaffet var gott och kakan också för den delen.
Tack för det Stefan!
 

Jag fick träffa en väldigt trevlig doktor där uppe i Båstad. Han lyssnade på mig och min historia. Så fick jag ta av mig min ena strumpa så han kunde vicka lite på min fot. Han vickade på handleden också och sedan fick jag ställa mig upp och tänja på kroppen hit och dit och berätta var det gjorde ont.
Nix, någon reumatisk sjukdom har jag då icke. Inte heller trodde han att det är ett diskbråck. Efter att ha synat mina medhavda röntgenpapper slog han fast att inte heller någon nerv var i kläm. Själv hade doktorn blivit opererad för ett väldigt smärtsamt diskbråck, så det så....
Men vad i hela friden är det då, undrade jag. All heder åt min doktor som vågade erkänna att han inte kunde ge mig något svar. Han visste inte helt enkelt. Lite besviken var jag över att inga prover togs. Kanske var han blyg, för när jag undrade om jag skulle ta av mig åtminstone byxorna så han kunde undersöka bättre svarade han bara nej, nej!!
Men han var som sagt väldigt trevlig. Jag fick till exempel veta vilken sorts hund han själv äger. Han har en sådan där cavalier king charles spaniel. En sådan där lite ovanlig i färgen "black and tan".  Jag fick se bilder på den lille älsklingen i läkarens smarta telefon. En sådan där hund som lätt får sjukdomen syringomyeli, men det ville jag såklart inte säga till honom. Man vill ju inte göra sin doktor ledsen.
 
 
Underbart att vara tillbaka i Gyllebo igen. Det enda för mig nu var att gå till en sjukgymnast. Alltså en BRA sådan sa doktorn. De tre jag redan varit hos kunde nog inte "ryggar".
Jag stoppade i mig ett av de nya pillerna jag fått utskrivet ... de mot reumatism, fast jag inte har det ... och slocknade som en klubbad oxe.
 
Jag tror att den bästa medicinen är att leva efter Andréas hälsogud Kalvin. och jag behöver bara bli lite bättre på en sak i hälsocirkeln ...
 
 
 
... SOVA!
 
Dagens kloka ord:
"Jag måste göra något" löser alltid fler problem än "något måste göras"
 
 
Kram och Hejdå Bloggen